Viktresan

01 juli 2011

Träning

Jag vet inte om det var i söndags eller måndags när jag kände att jag bara var tvungen att komma ut i spåret. För ett år sedan gick jag 5km stavgång flera gånger i veckan så jag tänkte ta en promenad runt samma spår.

När jag väl kom ner till spåret fick jag helt plötsligt för mig att jag skulle se hur långt jag kunde springa så jag började springa i en sakta lunk och den första kilometern var tung. Jag fick koncentrera mig på att försöka djupandas. Till min egen enorma förvåning lyckades jag ta mig runt hela slingan i samma lunk som jag påbörjade försöket! Jag lyckades alltså springa 5 km - något jag inte gjort sedan jag var 15 år gammal och innan min styvfar dog och hela mitt liv gick åt helvete!

Dagen efter hade jag en enorm smärta i ena ljumsken men jag misstänker själv att det hade mer att göra med att jag vid ett tillf'älle - mitt under turen - kände att det brände till på ena benet så jag hoppade till, vred kroppen för att slå bort insekten och då måste jag ha vridit till ljumsken för ont hade jag. Träningsvärken höll sig kvar i 2 dagar.

Efter det här så började jag fundera på om det verkligen bara var en lyckoträff att jag faktiskt lyckats ta mig runt hela slingan, speciellt med tanke på att även om jag gått ner mer än 20 kilo så är jag fortfarande tung. Så för att tänka bort alla såna här tankar så tog jag cykeln igår och cyklade ner till spårcentralen och sprang ytterligare 5 km och nu vet jag att jag kan springa den här sträckan.

Det gick återigen inte fort men det har just nu ingen betydelse. Gårdagens bedrift: 5 km - 47 minuter.

Inga kommentarer: