I januari 2010 gick jag till min husläkare och bad om en remiss för att göra en GBP-operation. I april kunde jag äntligen flytta remissen via valfrihetsremiss och fick den skickad till Ersta i Stockholm. Det dröjde ända till slutet av oktober för att jag skulle få komma dit och jag fick träffa dr Mats Möller - kirurg vid Cavalio, Ersta sjukhus.
Jag var smått orolig att mina tidigare proppar skulle göra att jag inte skulle bli beviljad en operation men alla möten den dagen - 4 möten på 2½ timme - gick helt utmärkt och jag blev godkänd.
Efter detta så slutade jag tänka kändes det som. Jag orkade inte tänka på kosten, tänka på att jag skulle få en kallelse för operation men jag har med jämna mellanrum ringt till operationsplaneringen men hela tiden fått veta att jag ännu inte var inplanerad någonstans men att jag troligen skulle få en tid till "mitten av februari".
Men tidigare i veckan så ringde jag igen och fick då veta att jag har fått en operationstid och det blir i början av mars. Det hela har tagit 14 månader från början till slut. Förra gången jag stod i kö fick jag vänta i 2 år bara för att få komma till läkaren men eftersom jag var höggravid vid det tillfället så dumpade de mig längst bak i kön igen och då sket jag i det hela.
Nu har jag i alla fall bokat tågbiljetter och hotellrum för den kommande vistelsen i Stockholm och jag har kollat upp busstider också ifall att tåget skulle bli inställt. Modifasten är inköpt för 5 dagar men jag behöver 9 dagar till så jag ska försöka ta mig in till apoteket med jämna mellanrum och köpa fler askar.
Nu börjar allt röra på sig och mellan varven är jag faktiskt väldigt nervös men pendlar till att fortfarande känna att allt är lite overkligt. :)
